Det är inte bara hunden som drar i kopplet... De finns där, överallt runt omkring oss. De som drar i kopplet på sina hundar liksom på ett smygande sätt, kanske i tron att ingen ska se vad de gör. När hunden stannar för att nosa på en luktfläck så börjar de...
En del går bara vidare som om de inte är medvetna om att hunden stannat, fastän de mycket väl vet det. De vänder sig inte om och ser på hunden utan fortsätter bara framåt. Därmed tvingas hunden bort från sin fläck – så var det slut på det nosandet. Andra stannar upp och låter hunden få nosa, men bara i två sekunder, sedan anser de att hunden ska vara nöjd och drar bort den från luktstället. De behandlar sina hundar som om de vore shoppingvagnar och går bara vidare. Att hundarna vill nosa färdigt spelar ingen roll. Hundarnas behov är underordnat de mänskliga och räknas alltså inte som speciellt viktiga.
Hundar har behov
Det är viktigt för hundar att få dröja vid lukterna för att nosa färdigt. Det beror dels på att det är ett avbrott i ett annars ganska ensidigt liv och dels på att det här utforskandet är en del av de grundläggande behoven hos alla däggdjur. Dels beror det också på att hundar är sociala djur och alltså har ett behov av att med lukternas hjälp kartlägga vilka andra som har varit där. Dessutom har hundar ett behov av att kommunicera, att ta emot och ge signaler till sin omvärld. Det tar tid för alla dofter att sorteras, definieras och registreras. Därför kan det bli stressande om dessa procedurer ständigt avbryts. Att förneka hunden detta är alltså att hindra den från att uppfylla flera grundläggande och naturliga behov.
Ta det lugnt
Nutidsmänniskan har ett högt varvtal, de flesta av oss är konstant lite stressade. Många uppgifter ska hinnas med och tiden är ofta kort. Det är emellertid inte ett argument för att skynda på hunden när den vill nosa lite längre på sina fläckar och kanske kissa en extra gång. Man går ju ut med sin hund för att den ska få uppleva lite, göra ifrån sig och använda sin fantastiska nos. Det är ju inte vår egen motion som är viktig då, den är bara en bonus tack vare att vi har en hund.
Det är för hundens skull man går ut på promenad och då får man lov att ta det lite lugnt och tänka på sin hund – inte bara på sig själv. Hinner man inte låta hunden få tillfredsställa sina behov under promenaderna så passar man inte att ha hund – så enkelt är det. Då passar det bättre med en shoppingvagn...
Det finns de som är värre...
Det finns personer som inte låter sina hundar stanna och nosa, eller ens kissa annat än på några få utvalda ställen. De kan vara sådana som håller sina hundar kort i alla lägen, både fysiskt och mentalt. De tycks anse att hundarnas nosande och kissande är ett ofog och att de bestämmer var och när hundarna får "kolla in omgivningen" eller "gå på toaletten". De är inte heller lämpliga att ha hund.
Så finns det andra som passar på att motionera när de är ute med sina hundar. De går raskt eller springer och då gäller det för hundarna att hänga med utan några stopp. Tyvärr anser de att hundägarnas motion är viktigare än hundarnas behov.
Det finns sorgligt nog också de som verkar tycka att hunden mest är till besvär, ett nödvändigt ont, något man skaffat som med tiden blivit en black om foten. Det var positivt så länge den var valp, men efter det har den blivit för krävande. Då har denne inte tålamod att vänta på att hunden får bli klar med sitt under promenaden.
Sedan har vi de empatilösa, de som inte kan sätta sig in i sina hundars känslor utan ser dem som saker. En sådan person har svårt att förstå att det ska vara något intressant och speciellt med kisslukter – det är det ju knappast för denne själv. Därför – och för att det är jobbigt att stå stilla och vänta – drar denne med sig hunden och går vidare istället för att stanna och vänta. Men personen vet att det inte är snällt, därför drar han eller hon hunden i smyg, låtsas att inte se att den vill nosa. Vänder ryggen mot den och bara traskar på eller tittar på sin mobiltelefon, eller åt ett annat håll och smygdrar.
Att jag kanske låter negativ när jag skriver om det här beror på att jag ser omvärlden med hundens ögon och jag vet vilka behov som hundar har. Jag tycker det är så viktigt att vi alla då och då försöker leva oss in i våra hundars sätt att uppfatta sin tillvaro, byter plats med hunden och ser världen genom dennes ögon. Går en stund i dennes tassar. Innan du vet ordet av har din hund blivit gammal och snart ska försvinna, så det är här och nu som gäller.
Jag blir alltid så varm om hjärtat när jag ser hundägare som stannar och låter sina hundar nosa färdigt var de vill. För mig tyder det på omtanke och kärlek. Hunden är den bästa vännen och man låter den få veta det. Och man låter hunden få tillfredsställa sina viktiga behov och komma hem nöjd och trött.
Anders Hallgren, född 1940. Hundpsykolog, psykolog, fil. lic.
Anders Hallgren anses vara världens första hundpsykolog, efter att i
början av 1970-talet ha introducerat yrket hundpsykolog i Sverige. Han
har vigt sitt liv åt att hjälpa hundar.
Inlärning hos tamhund - Etologiskt perspektiv på inlärning:
Gilla oss på Facebook
Inlärning hos tamhund - Etologiskt perspektiv på inlärning:
Gilla oss på Facebook